För att följa upp våran tidigare artikel gällande problematiken inom LOU och offentlig upphandling. Trenden med färre anbudsgivare är tydlig och framförallt fler tilldelningsbeslut där endast EN anbudsgivare deltagit främjar inte syftet med LOU.

Nedan är det senaste halvårets offentliga upphandlingar som endast haft EN anbudsgivare som därmed även blivit tilldelade.

2019-02-08
IT-Arbetsplatser, tillbehör och tjänster 2018, Landstinget Blekinge, Karlskrona

2019-02-28
Licenspartner, Eskilstuna kommun

2019-04-25
Mobiltelefoner och tillbehör, Tekniska verken i Linköping AB (publ)

2019-05-15
Bärbara elev-datorer med tjänster 2019, SÄFFLE KOMMUN

2019-05-28
PC till gymnasiet, Uddevalla kommun

2019-06-07
IT-Partner för område hårdvara för IT-arbetsplats, mobiltelefoni, AV och tillhörande tjänster, Mora Kommun

2019-06-12
Licenser och programvaror, Håbo kommun, Bålsta

2019-06-12
Ramavtal för nätverksprodukter, UMEÅ UNIVERSITET

2019-06-20
Service- och supportavtal gällande Domstolsteleteknik i domstol
SVERIGES DOMSTOLAR, Jönköping, Domstolsverket, Sveriges Domstolar, 31 myndigheter och 215 salar.

2019-06-20
IT-tillbehör Härnösands kommun, Härnösand

2019-06-27
Datortillbehör och användarnära IT-produkter, Tillväxtverket, Stockholm

Summerat så är det alltså 11 offentliga upphandlingar som misslyckats främja den fria konkurrensen genom att möjliggöra att flera olika anbudsgivare skall kunna konkurrera på samma villkor och för att på detta sätt få fram bäst möjliga prisbild och tilldelningsbeslut. Vidare kan man på dessa tilldelningsbeslut tyda att det i de allra flesta fallen är de större leverantörerna som dragit det längsta stråt och 45% av tilldelas en och samma IT-partner.

Frågan man ställer sig är om alla verkligen har rätten att lyckas eller misslyckas i dessa fall utifrån givna förutsättningar?

1 Comment

I en av Sveriges 20 största tätorter inte alltför långt från den kungliga huvudstaden rapporterades det om missnöje med befintlig leverantör. Inofficiella uppmaningar från verksamheten kom oss tillhanda om att svara på kommande upphandlingar på IT-området för att om möjligt få till stånd ett byte av befintlig leverantör.

Kanske är vädjanden ett ordval som bättre beskriver önskemålet, då bristerna upplevdes som högst påtagliga.

Efter två offentliga upphandlingar och efterföljande tilldelningsbeslut konstateras att den ”oönskade” leverantören stod som vinnare på båda.

Vän av ordning undrar såklart hur utfallet kan bli så?

Syftet med denna text är att belysa och reflektera över saker vi upplever vara osunda.

Någon tänker säkerligen att vi är bittra för att förlorat en upphandling. Ja, om vi svarat hade vi sannolikt varit bittra, med all rätt. Vi valde dock att inte svara överhuvudtaget eftersom vi bedömde att vi inte skulle kunna vinna. När tilldelningsbesluten kungjordes var ingen förvånad att den leverantör vi tippat på förhand vunnit.

Förfarandet blir ännu mer anmärkningsvärt i kontexten av att en nationellt prisbelönt individ är ansvarig för verksamheten.

Frågeställningar:

Skapas förfrågningsunderlaget långt ifrån de som drabbas av den undermåliga leveransen?
Förstår den upphandlande enheten konsekvenserna av de exkluderande kraven?
Är det rent av befintlig leverantör som skrivit upphandlingsunderlaget?
Finns det andra parametrar? …korruption, karteller eller är det bara brist på upphandlingskompetens?

Raljant? Kan upplevas så, men detta är en berättelse tagen direkt från verkligheten.

Det här är ett exempel på något som vi upplever är vanligt förekommande inom vår bransch. Varför händer detta gång på gång? Hur många av den offentliga sektorns knappa 700 upphandlingsmiljarder nyttjas optimalt?

Några saker man alltid ska tänka på vid offentlig upphandling: